Startsida

Aktuella länkar:

Är du intresserad av festivalen? Låt dig inspireras av YouTube-videon och klicka här:
Gilla oss på Facebook! 
Läs senaste Nyhetsbrevet!
Folder om sjungande pojkar

Inbjudan till studieresa
Anmälan till övningsdagen

 

PRESENTATION AV VECKANS PROFIL:

 

För fem år sen så traskade en nervös men exalterad liten sjuåring in i musikhuset. Han skulle provsjunga för att få börja i gosskören! Men han var även rädd, rädd för att åter igen få höra att ”du duger inte. Du är konstig och för långsam.” Men vi peppade och sa att ge körledaren en chans.

Och det gjorde han. Med ett stadigt tag om min hand så gick han in. ”Hej! Jag heter Cornelies och jag vill sjunga, men jag har ett funktionshinder som inte syns, gör det något?”

Cornelies har Ehlers Danlos syndrom, en defekt som påverkar all bindväv i kroppen. Det gör att han går ur led, blir väldigt trött i kroppen och har kronisk värk.

Körledaren frågade ”kan du använda din röst? är svaret ja så sjung...” :-) Och Cornelies sjöng, och sjunger än idag.

Kören är hans andningshål, hans plats där han får frodas, växa och känna sig behövd och accepterad. Han har en given plats där funktionshinder inte är ett hinder, där alla är lika värdefulla och lika unika. Vissa dagar är svårare än andra, men han har lärt sig att då går det att sjunga ändå... sittande på en stol, liggande på en kyrkbänk eller på golvet... så länge rösten finns så finns sången.

Utan kören hade han inte växt så mycket i sig själv och som förälder så är jag stolt och tacksam för att han hittade SIN egen plats. Jag själv blev snabbt en av "körföräldrarna" eftersom Cornelies behöver stöd så blev det naturligt att hjälpa till, att kunna ge tillbaka lite till det som ger oss så mycket.

Det har blivit några resor Sverige runt: Västerås, Stockholm, Lund och inte minst Malmö.

Malmö är den resan som aldrig kommer att kunna överträffas, de skulle ju sjunga för Påven!!! med Malena Ernman! Vilken grej och vilken otrolig upplevelse. Cornelies är fortfarande så stolt över sig själv och sin älskade kör. Jag behöver väl inte ens förklara vilken känsla det var för mig att stå där i arenan och se våra gossar vara en del av något så ofantligt stort. Hjärtat sväller i bröstet av minnet men å andra sidan så gör den det varje gång jag hör dem sjunga.

Jag har gjort mig känd för att gråta jämt. Ungarna skämtar en del om det, och i synnerhet, när de sjunger "Du som vill att jag ska finnas" som änglars röster berör dom mig så tårarna kommer ovillkorligen. De ger en känsla av hopp, renhet och en tro.

Det är en känsla som ofta försvinner idag i ett stressat samhälle.

Ibland får vi frågan om det verkligen inte är lite "töntigt" att sjunga... vi tycker inte det! Det är det häftigaste som finns, de lär sig olika språk, noter, känsla för musik, men även något ännu viktigare: de lär sig samarbeta, bry sig om varandra, lyfta den som kanske är lite låg och glädjas med den som lyckats med något svårt.

De får upplevelser som andra bara kan föreställa sig och de får vänner för livet. För de här gossarna växer med varandra.. från små 6-7 åringar med darr på rösten, till blivande tonåringar med brott på rösten, till ståtliga Herrar som hittat sina vuxna röster…

och under tiden de gör den resan så får vi ynnesten och gåvan att få lyssna på smärtsamt vacker sång :-)

Nu är det snart Jul och Gosskören förbereder sig för fullt för att sjunga [Sixtens] Juloratoriet. Jag hör den nästan dygnet runt och vet till och med hur den låter sjungen med en tandborste i mun :-D

Jag hakar också på förberedelserna och ska hänga ett antal vita kragar på tork...

Ha en fantastiskt fin Jul alla och jag önskar er ett underbart nytt kommande år med musik, körsång och mycket skratt.

 

MVH Tanya & Cornelies

 
 
2017 års styrelse: Margareta Raab, Joakim Olsson Kruse, Lovisa Kronstrand Alinder, Vivi Boozon, David Pettersson, Urban Westerlund och Karin Skogberg Ankarmo. På bild saknas Erik Svensson och Hugo Sunnerhagen. Läs mer om styrelsen här.