Rapport från Studieresa till gosskörerna i Bayern-land

Dag 1 - München

Svenska kyrkans gosskörsförening ordnade för tredje gången en studieresa för föreningens körledare. Tidigare resor har gått till Wienersängenknaben, Thomanerchor, Exeter- och Worcester Cathedral choirs. Nu gick resan till Tyskland, där vi dag 1 förväntansfullt åkte S-bahn några km utanför München för att mötas av skylten ”Hertzlich Willkommen beim Tölzer knabenchor!” Vi fick träffa huvudledaren Clemens Haudum, som villigt och frispråkigt berättade om verksamhetens upplägg och de ekonomiska och musikaliska förutsättningarna. Tölzer är en fristående kör med ca 180 körsångare mellan 6 och 19 år, med 14 heltidsanställda personal varav 5 administratörer. En månadsavgift på 200 euro inkluderar allt från sånglektioner, övningsappar, teorilektioner, körkläder (fint visade på modeller i skala 1-1 i rummet där vi satt), turnéer och körrepetitioner. Nio förväntansfulla svenska körledare och en dansk körledare smög därefter in i körrummet när ca 30 killar på 8-9 år sjöng Mendelssohn trestämmigt ståendes framför ganska praktiska och tysta träbänkar. Bänkarna väckte definitivt mitt intresse då allt skrapande från stolar saknades helt. Därefter fick vi vara med om nästa pass då de 40 sopranerna och altarna i konsertkören övade en trappa upp i två timmar utan paus. Vi fick senare veta att de två timmarna utan paus är en träning för att kunna stå på scenen i två timmar i sträck. Dock sprang pojkar lite in och ut för att förmodligen uträtta sina behov. Vi häpnades alla över 45 min uppsjungning i stämmor och solistiskt, och 40 små operasångare tog i för Merkel och fosterland med glada blickar och full klang i både uppsjungningar och i körrepertoaren. Vi gick alla därifrån drabbade av deras sångarglädje och entusiasm. Många diskussioner kretsade efteråt om just detta. Det är något som vi var överens om kan behövas mer hos våra egna, ibland passiva killar.

Dag 2-4 Regensburg
Efter en och en halv timmes tågresa med möte om föreningens höstaktiviteter, var vi framme i Regensburg på förmiddagen. Nu väntade en presentation av skolan, kören och internatet innan ett helt smörgåsbord av repetitioner och sånglektioner bredde ut sig framför våra fötter. Kören har funnits från 976, och då var det just bara en kör i katedralen. I början av 1900-talet uppstod skolan med sitt internat, och sen dess har den haft en självklar plats i stadens hjärta och liv. Finansierad av både kyrka, stat och intresseförening bedriver de en gedigen utbildning för pojkar både musikaliskt och akademiskt. Åk 1-4 (våra åk 0-3) är det vanlig skolgång med körsång och Ward-metodik inkluderad. Musikläraren för dessa små barn träffade vi på torsdagsförmiddagen, och ett mer pedagogiskt pass för 6-åringar får man leta efter. Fantastisk inspiration för oss! Rektorn visade oss stolt runt i de nya lokalerna, och vi slogs förstås direkt av det överflöd på lokaler som fanns, trots en pågående renovering.
Vi vandrade runt hos olika pedagoger och hos de tre olika körledarna för gymnasiet (åk 5-12) i ca 11 tim fördelat på tre dagar. Vi fick se deras notarkiv där vi hittade både ABBA-arr och Jesu Corona. Barnen kändes otroligt trygga i denna miljö. Många leenden på repetitionerna, och disciplinen kändes varm och balanserad. Även om vi alla förstod att vi själva inte alls har samma förutsättningar på hemmaplan, var det inspirerande att se deras arbetsmetoder vad gäller sångpedagogik inte minst. Alla får sånglektioner varje vecka, och det sista sopranpasset vi auskulterade på ägnade huvudledaren Herr Büchner helt åt tonbildning. Tänk att kunna ha tid med det!

Skolans personal var ytterst generösa. Förutom deras tid bjöd de på lunch samt bayersk korv och senap på torsdagsförmiddagen. Vi lärde oss att korven kan ätas på tre sätt. Ett var mindre rätt. Jag lyckades bombardera dem med så mycket administrativa och ekonomiska frågor att den biträdande rektorn undrade om jag var utsänd spion. De verkade dock glada över vårt besök.

Vi fick också visning av katedralen och dess nya Riegerorgel byggd 2003-09. Orgeln hänger ner från taket, eftersom det inte var tillåtet att röra väggen där den skulle vara. Organisten berättade hängivet om orgelprojektet och demonstrerade den från spelbordet nedifrån koret. Själv häpnades jag över ingenjörskonstens influenser på instrumentet. Det kändes fulländat, och det verkade som att bygget hade överträffat allas förväntningar.

Vad tar vi med oss?
För oss mycket få gosskörsledare i landet är samvaron viktig. Att få träffas i fyra dagar och prata gosskör är av stor betydelse för våra verksamheter och för vår egen utveckling. Att därutöver få se två helt skilda körer av världsklass är förstås en erfarenhet oumbärlig för inspirationen. Likheter och olikheter, - allt får oss att tänka lite klarare kring vårt eget arbete och våra egna förutsättningar. Jag tar med mig att möjligheterna är oändliga bara tiden och pengarna finns. Och förstås det viktigaste - pojkarna.

Karin Skogberg Ankarmo
Stockholms Gosskör och Västermalms församling